Hejsan allihopa!

Har haft en riktigt bra dag idag, trots att jag bara varit hemma. Började dagen med en promenad med hunden och efter en lunch (pannkakor!) så städade jag mitt rum. Det behövdes kan jag säga! När pannkakorna sjunkit ner gick jag upp på vårat loft. Det är ett rum över garaget med lite träningsgrejer. Körde 30 min löpning och sedan ett par omgångar bänkpress. Kan inte säga att jag var särskilt bra men jag gjorde det iallafall :)

Eftermiddagen ägnades åt foto, blev inga kanonbilder men det var skönt att vara ute i det fina vädret iallafall.

ha en bra kväll! <3

Plan: Varva det som bloggen tidigare innehållit, alltså dikter, tankar & sånt, med vad jag gör på dagarna och mer lättsmält. Det tar lång tid att skriva det jag gjort tidigare så om jag bara ska hålla mig till det tar det helt enkelt för lång tid :) Så nu blir det en blandning, hoppas ni gillar det! Dessutom ska jag börja lägga upp lite mer bilder.

Kram!

jag ser på alla löv omkring mig, hur många är de egentligen?
så många färger, så många nyanser av det bruna.
hur många färger finns det?
är färgerna jordens ord till att förklara ordet oändligt?

det finns inget slut, slutet finns inte.

sandkorn på en strand går att sätta siffror på, fiskar i havet går att räkna. 

färgerna är fortfarande oräknade, de är oändliga.

Jag tycker synd om dom som inte kan gråta. De som inte kan släppa fram sina känslor, ens för sig själva. Att inte kunna tillåta sig själv att släppa tyglarna, bara för en stund. Fast vad vet jag? Det är möjligt att det finns andra sätta än tårar att få ut allt inom sig. Fast innerst inne tror jag det är en lögn. Känslan efter man har gråtit är så otroligt speciell, man är slut och pigg på samma gång. Man är så otroligt känslig, innan psyket hunnit stabiliserat sig och man har hunnit få lugna ner sig.

peta inte på mig, jag vinglar redan

Alla tårar är inte de där befriande och nästan behagliga tårarna. De falska och självframkallade tårarna ger inte samma effekt. Det är först när tårarna fått tvätta oss vi kan se klart. kanske inte precis efteråt, men senare. Perspektivet kan få oss att analysera våran reaktion.

tsunami svep mig med, bara för en stund så jag sedan kan få komma upp till ytan och uppskatta att jag andas

Om man inte utsätts för press och svårigheter kan man inte förstå hur livet känns när det är som bäst. Trots den insikten kommer det aldrig bli roligt att gråta. Det kommer aldrig vara en glad upplevelse.

men användbar

den mest förståliga hitills skulle jag tro :)

DEL 3

-bakom skynket-


ett ögonkast i samförstånd.
den ärliga konversationen är den som sker utan ord.
graciösa rörelser, vackra ord - du lurar mig inte.

jag såg blicken, dina dolda ord.

orden, lägg dig i en låda
orden, kasta dig i vattnet
orden, dränk dig

orden, du kan inte lura mig, tro inte du vet vad du gör.
samtliga försök är menlösa.
jag kan se bakom dig,
och när man kan det


då är man en vinnare

DEL 2

-stålmannen-

snart kommer du och räddar mig. skynda dig stälmannen, jag vill inte vara rädd.

jag är den skrikande kvinnan som rånas, jag är barnet som mister sin nalle.

det skär i dina ögon att höra skriket. det trycker i ditt bröst att se tårarna falla.                                              

kan du inte komma snälla stålmannen?

sätt dina hjältefötter på min mark, ta din hjältehand i min. omge mig av självsäkerhet, det behöver jag.

stålmannen vinn, vinn det som hindrar dig - det som hindrar dig att rädda mig.