Jag är ingen hejare på att prata inför folk. Nervositeten sliter tag i mig, hela magen börjar gurgla och allt runt mig dansar runt runt. Jag är heller ingen vidare stark person, så slåss har aldrig varit något altenativ. Dock har jag alltid velat tycka, för jag ser det som en skyldighet för alla människor. Vi är skapta till att kunna tänka självstädigt, så att inte utnyttja den möjligheten är rent utsagt korkat. Jag menar, hur många människor är det inte som lever i land där man inte får tycka? Därför är det ännu viktigare för vi som får tänka att göra det! Det är därför jag lagt tid på att skriva. Det är genom text, ord, meningar jag som bäst kan uttrycka vad jag känner. Jag gillar att få tid, tid så man hinner fundera ut formuleringar. Bättre att få en andningspaus och slippa pinsamma ordgrodor. Det är det bästa jag vet, att få en ingivelse vad man ska skriva. Låta orden flyta fram ur fingrarna och skapa något!