Känd eller inte?
Vi pratade idag på bilden om bloggar så då kände jag att jag kanske skulle ta och uppdatera lite...
Jag vet inte vem det var, men någon kläckte ur sig; "alla vid det här bordet ska bli kända" och sedan föjde det att man skulle komma på VAD man skulle bli känd för. Vissa svar var mer självklara än andra om man säger så. När frågan hamnade hos mig blev jag tveksam. Vill jag ens bli känd?
Mamma och pappa har alltid sagt "Alfred kommer bli hockeyproffs och du sångerska", där är jag iallafall helt klar. Ska jag bli "känd" ska det INTE vara genom musik, även om jag älskar det. Efter ett tag sa jag tveksamt författare. Jag ser både för och nackdelar med att vara en officiell person. Är man berömd är det SÅ mycket lättare att påverka. Det är bara att inse, skulle Brad Pitt engagera sig för någonting skulle det få betydligt större genomslag än om jag skulle det. Men samtidigt blir jag nästan skrämd när jag ser vilken frihet folk tar sig. Det är lixom helt okej att gå fram och ta ett kort när personen är ute och handlar i skitiga kläder och sedan skicka in den till någon skvallertidning för att få sig en tipsslant. Det är läskigt, sjukt, förvrängt. Journalister får skriva saker utan någon som helst grund.
Det är inte så att jag ogillar uppmärksamhet, inte alls. Det är superkul när någn skriver något om mig på bdb eller liknande, det är underbart. Fast jag är dålig på kritik, alltså att ta emot den.
Frågan kvarstår....
Jag vet inte vem det var, men någon kläckte ur sig; "alla vid det här bordet ska bli kända" och sedan föjde det att man skulle komma på VAD man skulle bli känd för. Vissa svar var mer självklara än andra om man säger så. När frågan hamnade hos mig blev jag tveksam. Vill jag ens bli känd?
Mamma och pappa har alltid sagt "Alfred kommer bli hockeyproffs och du sångerska", där är jag iallafall helt klar. Ska jag bli "känd" ska det INTE vara genom musik, även om jag älskar det. Efter ett tag sa jag tveksamt författare. Jag ser både för och nackdelar med att vara en officiell person. Är man berömd är det SÅ mycket lättare att påverka. Det är bara att inse, skulle Brad Pitt engagera sig för någonting skulle det få betydligt större genomslag än om jag skulle det. Men samtidigt blir jag nästan skrämd när jag ser vilken frihet folk tar sig. Det är lixom helt okej att gå fram och ta ett kort när personen är ute och handlar i skitiga kläder och sedan skicka in den till någon skvallertidning för att få sig en tipsslant. Det är läskigt, sjukt, förvrängt. Journalister får skriva saker utan någon som helst grund.
Det är inte så att jag ogillar uppmärksamhet, inte alls. Det är superkul när någn skriver något om mig på bdb eller liknande, det är underbart. Fast jag är dålig på kritik, alltså att ta emot den.
Frågan kvarstår....
Kommentarer
Trackback