mer vanlig...
Jag ska nog vara lite mer "dagligt aktiv" från och med nu, men ni får fortfarande stå ut med mina hjärnskrynklare. Så det är väl lika bra att börja på en gång... När jag får något att skriva.
Känd eller inte?
Jag vet inte vem det var, men någon kläckte ur sig; "alla vid det här bordet ska bli kända" och sedan föjde det att man skulle komma på VAD man skulle bli känd för. Vissa svar var mer självklara än andra om man säger så. När frågan hamnade hos mig blev jag tveksam. Vill jag ens bli känd?
Mamma och pappa har alltid sagt "Alfred kommer bli hockeyproffs och du sångerska", där är jag iallafall helt klar. Ska jag bli "känd" ska det INTE vara genom musik, även om jag älskar det. Efter ett tag sa jag tveksamt författare. Jag ser både för och nackdelar med att vara en officiell person. Är man berömd är det SÅ mycket lättare att påverka. Det är bara att inse, skulle Brad Pitt engagera sig för någonting skulle det få betydligt större genomslag än om jag skulle det. Men samtidigt blir jag nästan skrämd när jag ser vilken frihet folk tar sig. Det är lixom helt okej att gå fram och ta ett kort när personen är ute och handlar i skitiga kläder och sedan skicka in den till någon skvallertidning för att få sig en tipsslant. Det är läskigt, sjukt, förvrängt. Journalister får skriva saker utan någon som helst grund.
Det är inte så att jag ogillar uppmärksamhet, inte alls. Det är superkul när någn skriver något om mig på bdb eller liknande, det är underbart. Fast jag är dålig på kritik, alltså att ta emot den.
Frågan kvarstår....
!
Arg, det var precis vad jag blev idag. Det började på SO:n. Vi skulle ha olika diskussionsfrågor, och började prata om dödsstraff. Jag är emot det, och när vi pratade i små grupper framförde jag var jag tyckte, vissa höll med och andra inte. Så ska det ju vara. Efter det skulle varje grupp framföra sina argument inför hela klassen. Jag började men fick knappt säga ett ord innan alla protesterade. Det gjorde inte mina argument rättvisa. Jag fick inte prata i lugn och ro, tänka igenom det jag sa utan fick haspla ut mej orden. När det sedan var deras tur sa dom bara "Döda dom jävlarna". Några hade såklart argument men en en grupp hade inga och det var dom som klagat mest.
Efteråt när vi skulle gå till bussen fortsatte vi diskutera och jag var den ända som var emot. Det spelar ingen roll för mej, jag menar man SKA ha olika åsikter. Annars skulle inte samhället fungera. Alla skulle vara robotar. Åsikter för vårt samhälle framåt!
Iallafall, vi pratade och då började dom klaga på att "det bara var du som sa något i din grupp, det varbara dina åsikter" och "hallo,det var typ 6 emot och resten för! Du tycker fel" Då, shiiit vad arg jag blev. Ska man inte få säga vad man tycker!!! Appråpå att bara jag pratade i min grupp; Det var mina argument. Innan frågade jag om vi var för eller imot och 3 sa ja och en sa nej. Det berättade jag innan jag började prata.Och vadå tycka fel? Man tycker väl som man vill, det finns inga fel. Jag respekterade deras åsikt, kan inte dom respektera min?! Sånt här gör mej tokig, lever vi i ett demokratiskt samhälle eller inte?
Men jag fortsätter tycka som jag gör, det här har fått mej ännu mer beslutsam att inte ändra åsikt!
