Ironi. Sverige är uppbyggt av ironi. Alla har en egen relation till ironi, ingen reagerar likadant. I våran familj används ironi dagligen, och ofta ganska grovt. Men vi är vana, ingen tänker på det. Vissa blir lite förskräckta när de hör hur vi skämtar. Det är faktiskt ganska kul. Min lillebror har fått tillsägelser i skolan, han ska "tänka mer på vad han säger". Klassföreståndaren sa att hans kompisar inte riktigt förstår skämten, och blir då ledsna. Alfred, min lillebror, fattade ingenting. Jag minns när pappa lärde mej vad ironi var. På parkeringen vid Ica Allé i Hallsberg om jag inte minns fel. Sedan gick jag iväg och lärde min 7 år äldre kusin vad det var. Jag, 5 år, förklarade så här;
"Om du välter ut ett mjökglas och din mamma säger BRA GJORT!, då är hon ironisk."

Jag är ironisk, jag tänker ironsikt. Tur att jag inte säger allt jag tänker. DÅ hade jag varit en hatad människa.... Nej men det är ju så man fungerar, det gäller att sortera ut vissa saker ur allt skit som produceras i huvudet på en. Tusen miljoner tankar på en gång, och en av de sakerna ska man sedan dela med sig av. Inte konstigt att man få huvudvärk ibland. Läsro, tror inte det va?

Hjärnan är rätt frän, jag menar, man tänker lyft dej ben och det flyger upp. Man räknar ut saker, planerar och sorterar. JAg skulle behöva en assisterande hjärna, den kunde få ta hand om sådant min hjärna inte gillar att ägna sig åt, som tillexempel sortering.